Vad har vi lärt oss?

Hösten 2015 kämpade många kommuner hårt för att ordna boenden och många kommuner lyckades ändå inte uppfylla kraven på det antal bostäder som behövde ordnas. Nu ställs vi åter igen inför en stor utmaning när ett stort antal personer ska få ett boende.  Dessutom kan vissa kommuner komma att få ta ett extra stort ansvar och ordna med ett stort antal bostäder med väldigt kort varsel.

Att ordna med ett bra boende åt en stor mängd människor och dessutom hjälpa dem skapa en bra tillvaro för sig själva är inte enkelt. Med en lagstiftning som gör processerna tröga och avdelningar eller enheter som vanligtvis inte jobbar med varandra kan det bli väldigt utmanande att lyckas ordna kvalitativa boenden.

I kommunen där jag jobbade 2015 satte vi ihop en grupp vars syfte var att ordna boende till nyanlända personer och personer. Gruppen hade representanter från bland annat det kommunala bostadsbolaget, exploateringsavdelningen, fastighetskontoret, socialförvaltningen, bygglovsavdelningen och miljöavdelningen. Tidigare hade vi på bygglovsavdelningen upplevt att lokalisering för tillfälliga bostäder beslutades utan inblandning från miljö- eller bygglovsavdelningen, för att sedan upptäcka att dessa avdelningar inte kunde bevilja den önskade placeringen. I gruppen hade vi möten på vecko-basis där de avdelningar som skulle godkänna lokaliseringarna var med från början i planeringen. Om valet stod mellan olika lokaliseringar kunde man diskutera vilket alternativ som var bäst att gå vidare med. Det var ofta svåra avväganden mellan olika lagstiftningar och det faktum att man ville ordna med så bra bostäder som möjligt för de behövande.

Felicia Norsten, Agima Management AB

Hur ser förutsättningarna ut för att ordna boenden denna gång?

Noterbart är att endast 105 kommuner erbjuder någon typ av permanent boende (förstahandskontrakt). Resterande kommuner erbjuder tillfälliga boenden, sen får personerna ofta lösa boenden på egen hand. Utan poäng i den lokala bostadskön eller en stor kontantinsats i fickan leder detta ofta till att nyanlända får ordna boende via andrahandskontrakt eller bo inneboende hos familj och vänner. Majoriteten av kommunerna genomför inga insatser för de som försöker ordna boende på egen hand. År 2020 fanns det i Sverige ca 88.000 asylsökande och 2021 ca 95.000. Från Ukraina uppskattas det hittills kommit ca 30 000 personer men siffran beräknas kunna uppgå till 76.000-212.000 innan sista juni i år, vilket innebär ett behov av upp till 160.000 boendeplatser. Många av de tillfälliga enklare bostäder i baracker som ordnades fram 2015 står idag kvar och kan nyttjas för ändamålet. Dock är dessa bostäder inte ändamålsenliga denna gång då många av dessa byggdes med små rum och var främst avsedda för personer som kom ensamma. Denna gång är det istället många familjer som behöver boenden vilket ställer krav på större rum samt att vikten av närhet till skola, lekplatser m.m. blir  betydande.

Går det att ordna fram många bostäder med bra kvalité på kort varsel?

Det går, men nycklarna till att lyckas är ett gott samarbete - både mellan kommunens olika avdelningar, politiken och privata aktörer. Utan väletablerade och välfungerande forum och dialoger kommer processerna att bli haltande och kvalitén på bostäderna sämre. Dessa forum/grupper borde ha en ständig och välfungerande dialog, oavsett världsläget. Skulle det vara möjligt för kommunerna att även komplettera med fler permanenta boenden? Detta för att slippa akutlösningar med enklare boenden i baracker, ofta bullerutsatta, förorenade, eller av andra anledningar dåligt placerade boenden. Om vi tar fram dåliga bostäder så riskerar vi att dessa användas om och om igen, lika dåliga varje gång. Så satsa på ett arbetssätt som gör det bra första gången.

Slutligen vill vi understryka att det finns väldigt många goda exempel där ute i Sverige. Så var generösa och dela med er av era lyckade lösningar och erfarenheter, detta är något vi alla behöver göra tillsammans!

Rekommenderad läsning: Flyktingsituationen 2022 - PBL kunskapsbanken - Boverket